På söndag är de ett år sen jag hade värkar och visste att du var på väg! Ett år sen du föddes och fick komma upp på min mage! Ett år sen jag såg dig första gången! Ett år sen jag hörde dig skrika för första gången! Ett år sen jag var i den lyckligaste stunden jag någon sin varit! Ett år sen vi blev föräldrar och var stolt för att fått en sån bedårande son! Med så fint ansikte och silkes blont hår! Ett år sen jag fick uppleva hela födseln även om den var en gnutta jobbig eftersom du plåga mig i 27 timmar med grymma värkar! Men när jag såg dig försvann dom och allt kändes så underbart! Dagen som du föddes på var den bästa dagen i hela mitt liv!! Mina syskon dina kusiner din mormor farmor och vänner ville så jävla gärna se dig och träffa dig! Alla var så stolta för att jag födde dig och pappan var så jävla överlycklig att de inte går att beskriva!

Sen fick vi de tråkiga och jobbiga beskedet om att dom tog dig in till prematur avdelningen och jag fråga varför och de var för att du var så liten! Sen kom de fram att du inte fick syre som du skulle och inte kunde hålla värmen! Sen att du skulle få antibiotika för en infektion i kroppen! Men fick inte veta vart du hade den!

Ibörjan när jag sprang upp och ner till dig och mitt rum kändes allt som ett jobb! Men efter någon dag blev du bättre och bättre och sen fick vi flytta ber till dig och då börja allt kännas som en underbar familj! Och vi fick gå ut med dig och vi var på apoteket och då kom farmor och håkans moster och hälsa på sen körde dom och jag vänta på mormor och två av dina mostrar och ena kusinen! Linda höll dig och lika så Marie! Jag fråga mamma om hon ville men de ville hon inte förren du kom hem! Samma dag blev du frisk förklarad och vi fick ett stort samvård rum med beskedet att vi skulle åka hem med dig på måndagen! Dom inne på iva hade hand om dig när vi duscha och gjorde oss klara för en myspys kväll med dig och kolla på tv! Äntligen hade vi en tv och du hade ingen maskin kopplad på dig eller någon som pep hela tiden! Vi skulle kolla på fångarna på fortet men de ville inte du för du hade ont och var ledsen hela tiden så vi tog hand om dig! Vi gjorde mat till dig och oss själva sen åt vi alla! Men du var ledsen ändå och jag la dig i vagnen och gunga den och till sist somna du tryggt! Sen somna vi med som fick dela säng! Vid halv 5 -5 åt du och fick ren blöja och mamma fick dig för att ta på dig kläderna och speciellt strumporna!! Sen ville ja inte lägga mig ifrån dig och la dig i sängen mellan oss istället! Och där låg vi och mös! Du skulle äta vid 7 tiden igen och jag vakna 5 min över sju och kolla på dig! Du såg konstig ut och andades inte! Jag peta på dig men ingen reaktion från dig då tog ja upp och skaka dig men inget då heller! Du vart helt blå på bröstkorgen och jag börja fatta att något var fel! Jag skrek och skrek och skrek och lyssna på dig i örat men inget hörde jag! Håkan vakna och fatta inte ett skit för han trodde jag skoja! Sen sprang jag och grät i panik! In på rummet på IVA och sa till dom. Han andas inte han andas inte! Dom sa bara va säger du! Sen skulle dom ta honom men jag ville inte släppa utan höll fast dig jätte hårt så dom fick säga till mig! Sen börja upplivnings försöket på dig! Efter 50 min fick vi reda på att dom fått liv i honom och tog in han på intensivvården och la honom i en kuvös! Dom fråga om ja ville med men jag ville bara ut ut därifrån! Jag gick och hämta en tröja och gick ut! Håkan klädde på sig och följde med! De enda jag brydde mig om var att ringa mamma som ej svara! Då ringde jag Marie som sov och jag väckte henne! Jag trodde hon åkte bil med mamma men nää de var inte fredag och sen berätta jag vad som hänt! Jag minns att hon sa fyfan va synd om dig Erika! Sen ringde hon mamma men fick ej fatt i henne så blev till Linda i stället som fick säga till mamma om läget! Sen sa dom att dom kom vid nio! Vilket dom gjorde! Då kom läkarna och förklara läget och fråga massa frågor! Jag visste och kände på mig att nu är han död/borta för alltid! Dom hade lagt han på nerkylning och skulle på börja och se hur hans hjärnaktivitet var efter 48 timmar! Vi var och fika och folk ringde för att kolla varför jag ej skrivit om honom eller om oss som jag bruka göra! De kändes hemskt att berätta i telen vad som hänt! Jah ringde Mikael med och fråga om han kunde hämta Nonna! Men vet inte varför egentligen! Och då förstod han att något var fel så berätta de för han med som knappt fatta vad jag sa så Håkan fick snacka me honom! Han sa att han hämta henne iallafall! Sen ville Håkan att hans mor och moster skulle komma in så ringde han moster och bad henne ringa hans mor! Hon var helt lugn! Sen kom dom me in! Dom var hos oss varje dag och åkte hem jätte sent! De blev krisdop för honom! Och på kvällen åkte alla hem sen kom Nikki och hennes Mamma! Usch va hemskt de var! Sen på måndagen kom Annika och vi prata länge länge länge och hon följde med in och såg honom! Och allt kändes meningslöst att vara hos honom och prata med honom eftersom jag redan visste han var död! På månda kväll fick vi besked att stänga av hobom och jag visste de! Han hade ingen hjärnaktivitet och fanns inget att göra!!! Jag visste de redan från början och detta var ännu ett lidande för oss! När vi skulle stänga av honom var alla med och Håkan ville ej hålla honom när dom drog ut respiratorn utan de fick jag göra! De vart skit hemskt eftersom han fick reflex andetag som var hemska och lät hemskt! Läkarna sa att de skulle vara något vackert men är fan de hemskaste jag varit med om! Efter ett tag gick jag och Håkan ut och tog luft och då tog prinsen sitt sista hjärtslag! När vi kom in igen blev vi rädd när vi såg honom och Håkan gömde sig bakom oss! Hans färg hade ändra sig jätte fort och han såg ut som en porslins docka! Usch va äckligt! Sen vart de bara att packa ihopa våra saker och åka hem! Hem till ett hem som vi skulle börja i som en familj!

Nääää nu e de bra för denna gången och ni som har barn som lever kommer ALDRIG förstå hur jag mår och känner! Jag vet att han har de bra där han är men vill ha honom tillbaka vilket jag aldrig kommer få!! R.I.P min älskade ängla prins! Glöm aldrig att mamman ÄLSKAR DIG!!